Människor är motståndskraftiga mot mjältbrand. Nötkreatur är däremot mycket känsliga. Foto: Bengt Ekberg.

Mjältbrand, eller antrax, orsakas av bakterien Bacillus anthracis. Växtätare har en låg motståndskraft och är därför generellt känsliga. Hos nötkreatur kan sjukdomen få ett mycket hastigt förlopp med, i vissa fall, dödsfall bara några timmar efter första symtom. Människor däremot är mer motståndskraftiga. Sjukdomen förekommer över hela världen men i industrialiserade länder är fall hos människor ovanliga.

Bakterien kan genom att kapsla in sig, bilda sporer, överleva mycket länge, i vissa fall mer än 50–100 år. Det innebär att djur som dött i antrax och grävts ner kan vara en potentiell smittkälla. Människor kan smittas när de kommer i kontakt med sjuka djur eller produkter från djur som dött i sjukdomen.

Den vanligaste formen av mjältbrand hos människor yttrar sig som hudförändringar. I de fall då smittämnet andats in kan man få lungmjältbrand och om smittvägen är oral kan en infektion i tarmen uppstå. Det är viktigt att behandlingen sätts in snabbt.

Den avsiktliga spridningen av mjältbrandsporer som följde på terroristattacken i USA i september 2001 medförde en ansenlig aktivitet även i Sverige då ett stort antal brev med misstänkt innehåll blev undersökta. Svenska myndigheter har beredskap och tillgång till säkerhetslaboratorier för undersökning av misstänkta prover.

Förekomst i Sverige

Det senast kända inhemska fallet hos människa inträffade 1965. En person som arbetade på en mattfabrik insjuknade med förkylningssymtom, försämrades och avled under loppet av några dygn. Vid mattfabriken hanterades importerad ull varifrån antraxbakterier kunde påvisas.

Mjältbrand är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Fakta om mjältbrand

Smittämne:

Bacillus anthracis.

Förekomst:

Hela världen. I industrialiserade länder är fall hos människor ovanligt.