Förekomst
Transportsjuka är en luftvägsinfektion med snabb utveckling till pleuropneumoni och förekommer över hela världen i samband med långa, strapatsrika transporter. Pleuropneumoni kan naturligtvis orsakas av andra faktorer men kallas då i allmänhet inte för transportsjuka.
Risken för att utveckla sjukdom ökar om man vid långa resor inte låter hästarna rasta och vila. En del hästar spänner sig och äter och dricker dåligt under transport. Om transportfordonet inte har tillräcklig ventilation kan också mikroorganismer, vilka trivs bra i fuktig miljö, ansamlas. Vidare anses risken öka om hästarna är uppbundna så att de inte kan sänka huvudet och hosta för att rena luftvägarna.
Historiskt förlorades många arméhästar i transportsjuka under framför allt första världskriget då de åkte långa sträckor på tåg. Sambandet stress – infektion var då inte känt, men man försökte till varje pris komma till rätta med problemet eftersom hästarna var en viktig kugge i krigsmaskineriet. Noggrann temperaturkontroll och regler för hur länge hästar fick transporteras infördes. Dessutom angavs gränser för hur snart och hur långt en häst fick transporteras igen efter en tidigare resa. Åtgärderna sänkte drastiskt antalet hästar som dog i transportsjuka.
Symtom
Hästen utvecklar infektion i nedre luftvägarna, pleuropneumoni (lunginflammation med lungsäcksinflammation) i samband med eller någon dag efter transporten. Detta visar sig bland annat som:
- Feber, som kan bli mycket hög
- Förhöjd andningsfrekvens och ibland annorlunda hållning vid andning eftersom tillståndet ofta är smärtsamt
- Nedsatt AT
- Försämrad aptit
- Hosta och näsflöde som kan vara tjockt och missfärgat
- Vid askultation av lungorna kan det låta olika beroende på omfattningen av inflammationen, exempelvis pipande, väsande, rasslande och/eller fuktiga ljud
Smittämne (agens)
Förutom de predisponerande faktorerna måste någon mikroorganism tillkomma för att orsaka transportsjuka. Vanligast är bakterier men även virus som sekundärinfekteras av bakterier förekommer.
De i övre luftvägarna normalt förekommande bakterierna kan när de anhopas längre ner i lungorna ge en inflammation som utvecklas mycket snabbt till infektion.
Vid odling hittar man ofta betahemolyserande Streptokocker (framför allt S. zooepidemicus), men även bakterier från Pasteurellaceae – gruppen (inkluderar Actinobacillus spp med flera). Anaeroba bakterier, det vill säga bakterier som gagnas av syrefri miljö, förekommer också. De senare ger i allmänhet mycket fula skador i lungor och lungsäck och för tankarna till aspirationspneumoni. Clostridium spp, Fusobacterium, Actinomyces spp är några exempel på sådana anaeroba bakterier.
Bakterierna är i sig inte speciellt smittsamma mellan hästarna utan det är de predisponerande faktorerna runt hästen som gör att mikroorganismerna kan slå till.
Smittvägar
Transportsjuka är en multifaktoriell sjukdom som börjar med att hästen är nedsatt av till exempel transport vilket predisponerar för mikrooganismerna, som infekterar hästen och ger symtom från lungor och lungsäck. Det kan röra sig om bakterier eller virus som hästen själv råkar bära på men även smitta som hästen utsatts för strax innan eller under transport.
Reser många hästar från olika håll tillsammans i större transporter ökar risken för smittsamma infektioner som kan slå extra hårt om hästarna blir nedsatta.
Vid transportsjuka med virus tillstöter sekundärt ofta bakterieinfektioner som förvärrar de nedsatta hästarnas tillstånd.
Patogenes
Den allmänna stressen vid transport sänker immunförsvaret. Förmågan att rena luftvägarna från damm, bakterier och virus försämras. Om hästarna dessutom står uppbundna utan att kunna sänka huvudet har de svårare att själva rena luftvägarna. Ofta dricker hästarna för lite under transport vilket ger olika grad av dehydrering och en del hästar äter lite eller inte alls under transport. Sammantaget är det tillräckligt för att vissa hästar ska utveckla transportsjuka.
Diagnos
Diagnos ställs på anamnes och kliniska fynd. Bakteriologisk odling med resistensbestämning styr antibiotikaval, dock hinner man i allmänhet inte vänta på svaret innan man behandlar. Röntgen av lungor kan bidra till prognosställande.
Provtagning
Ett så kallat BAL prov (bronk sköljprov) tas för att odla fram bakterier och göra en resistensbestämning. Direktmikroskopi på sköljvätskan rekommenderas också för att, om bakterier ses, kunna ge vägledning för behandling. Provet skickas till laboratoriet i ett sterilt rör. Begär aerob/anaerob odling.
Dehydreringsgrad, elektrolyt- och syra- basstatus bör också kontrolleras, liksom infektionsbild i blodprov.
Behandling
Behandling måste inledas så fort som möjligt för bästa resultat:
-
Antibiotika. Ska man gå på sannolikhet vid val av antibiotika i dessa fall, så är betahemolyserande streptokocker, Pasteurella och Actinobacillus vanliga fynd. Betahemolyserande streptokocker är alltid penicillinkänsliga medan Pasteurella och Actinobacillus oftast, men inte alltid, är penicillinkänsliga. Betahemolyserande streptokocker är däremot relativt ofta resistenta mot en del bredspektrumantibiotika. Något att tänka på eftersom det vanligaste bakteriefyndet även vid andra infektioner hos häst är just betahemolyserande streptokocker.
-
Antiinflammatoriska/smärtstillande preparat.
-
Avkylning vid hög feber, till exempel genom att spola kallt vatten på hästen.
-
Återställa eventuell vätske- och/eller elektrolytbrist med mera är mycket viktigt för att ge hästens eget immunförsvar en så bra chans som möjligt. Det har också en viss kylande effekt.
-
Dränering av vätska eller pus från thorax kan bli nödvändigt.
Hästar med transportsjuka är i allmänhet så dåliga att de mår bäst av att stå i det stall de kom till med transporten, men i ett vanligt stall kan det vara svårt med intensivvård. Man får väga för- och nackdelar innan man beslutar om transport till närmaste djursjukhus är att föredra framför vård på hemmaplan.
Isolering
Aktuellt om det finns misstanke om att tranportsjukan orsakats av ett smittsamt virus som sekundärinfekterats med bakterier. Dessutom är hästarna i allmänhet så dåliga att det kan behöva stå i lugn miljö. Isolering med omtanke om djuret mer än av smittoskäl.
Stallrengöring och desinfektion
Rengöring och desinfektion av transporter i kommersiell trafik ska alltid göras mellan körningar för att minska risken för smitta. Har man en egen transport där man bara kör sin egen häst kan kravet på rengöring/desinfektion kanske inte ställas lika högt, men bör ändå göras emellanåt.
Profylax (förebyggande behandling)
Sköt om hästen noga innan transport och se till att den ätit och druckit ordentligt samt att den fått röra på sig innan färden påbörjas. Det senare gör även att kolikrisken under transporten minskas.
Ska man resa långt måste man ta paus och låta hästen komma ut och röra på sig. I samband med stoppen ska hästen erbjudas vatten, oftare ju varmare det är. Om hästen dricker dåligt under transporten får man försöka lura den att dricka genom att göra vattnet smakligare. Det finns en del knep för detta, som exempel att tillsätta melass eller betfor i vattnet. Andra hästar tycker om äppeljuice i vattnet. Ytterligare andra kanske bara dricker "hemmavatten", en dunk med vatten hemifrån kan då lösa problemet. Att blöta upp hö eller ge ensilage med hög vattenhalt är ett annat sätt att få i hästen vätska.
Man bör undvika att binda upp hästarna högt och kort eftersom de då inte kan sänka huvudet för att hosta och rena luftvägarna. Infektionsagens kommer lättare ner i luftvägarna då huvudet hålls högt och den normala reningen fungerar inte optimalt. Ventilationen i transporten är en annan viktig detalj. Är luftväxlingen dålig får man stanna, öppna och byta ut luften.
Under långa transporter ska man kontrollera hästens temperatur regelbundet så att man snabbt upptäcker om något är under uppsegling. Andningsfrekvens liksom pulsfrekvens är också något som är lätt att kontrollera under transportpauser. Normalvärden för vuxna, friska hästar ligger under 38,2ºC i temperatur 8-16 andetag och 25-40 hjärtslag per minut. Förhöjda värden kan indikera att allt inte står rätt till. Emellertid kan lindrigt förhöjda värden även bero på att hästen är stressad under transport eller att det är för varmt. Även det påverkar hästens immunförsvar negativt om man ska åka långt och en paus kan då vara på sin plats oavsett orsak till de höjda värdena.
Självklart ska inte sjuka eller nedsatta hästar transporteras om det inte är till djursjukhus eller liknande.
De givna rekommendationerna gäller naturligtvis framför allt längre transporter. Att åka någon mil för att träna eller tävla torde inte resultera i ovan beskrivna problem.
I djurskyddslagen finns angivet hur länge en häst får transporteras utan paus – se vidare Jordbruksverkets hemsida.
Prognos
Prognosen är delvis avhängig i hur snabbt veterinär tillkallas och behandling av hästen startas. Ju senare behandling desto mer avvaktande prognos. När bakterier tillstött är antibiotika nödvändigt för att vända förloppet och ju senare detta sätts in desto mer skador ses på lungor och lungsäck. Till slut är skadorna så svåra att antibiotika inte hjälper.
Prognosen beror även på hur nedsatt hästens eget immunförsvar hunnit bli.
Det finns också en risk att hästar som tillfrisknat från en ”äkta” transportsjuka inte kommer upp i den prestanda de hade innan de insjuknade.
Zoonosaspekt
Vid enstaka tillfällen kan bakterier som odlas fram vid transportsjuka vara sådana som orsakar sjukdom hos människa. De människor som drabbas har oftast själva nedsatt immunförsvar.
Vad säger lagstiftningen?
Sjukdomen är inte anmälningspliktig.
Ytterligare information
Racklyeft D.J et al. 2000. Towards an understanding of equine pleuropneumonia: factors relevant for control. Aust Vet J 78, no 5, 334-338.