Förekomst

Infektioner med herpesvirus är mycket vanliga inom hästpopulationen både i Sverige och övriga världen. Det finns flera olika herpesvirus som drabbar häst. EHV-1, det mest fruktade av dessa förorsakar abort, övre luftvägsinfektion eller neurologisk sjukdom. Under perioden 1997 till 2006 har årligen påvisats 10-30 utbrott av EHV-1.

Påvisade utbrott av ett annat herpesvirus, EHV-4, har ökat markant efter utveckling och förbättring av diagnostiken på SVA.

Med utbrott avses det första konstaterade fallet i ett stall, vilket innebär att flera hästar kan omfattas av ett utbrott.

Symtom

EHV-1 ger förkylningssymtom som feber, nedsatt aptit och trötthet. Symtomen kan vara mycket milda men även hög feber, seröst näsflöde och sporadisk hosta förekommer framför allt hos unga hästar. Även ödem (svullnad) i benen kan förekomma.

Ston som kastar visar oftast inga andra symtom utan är till synes fullt friska. I de fall sjukdomen leder till abort sker denna vanligen i senare delen av dräktigheten, men ibland kan ett sto kasta så tidigt som i femte dräktighetsmånaden.

Vissa föl kan födas fullgångna men är då svaga och avlider ofta efter några dagar.

EHV-1 infektion kan också orsaka neurologisk sjukdom hos häst. En smittad häst kan uppvisa allt från milda symtom till allvarlig sjukdom med vinglig gång och till och med förlamning. Typiskt för en häst med rörelsestörningar orsakade av EHV-1 är att symtomen kommer tämligen snabbt. Vinglighet ses framför allt i bakdelen med okoordinerade muskelrörelser och nedsatt tonus i svansen. Även urinblåsan kan påverkas, så att hästen har svårt att urinera. En del drabbade hästar tillfrisknar inom några dagar till månader, medan andra aldrig återhämtar sig helt eller får så allvarliga symtom att de måste avlivas av djurskyddsskäl.

Smittämne 

Hästar kan drabbas av olika typer av herpesvirus.

Virusabort orsakas av hästens Herpesvirus 1 eller Ekvint herpesvirus 1 (EHV-1), som är det mest fruktade av hästens herpesvirus. Infektion kan orsaka kastning hos dräktiga ston. Hos övriga hästar kan EHV-1 orsaka övre luftvägsinfektion eller neurologisk sjukdom. Den neurologiska formen av EHV-1 är ovanlig.

Ytterligare tre herpesvirus är kända hos häst.

• Herpesvirus 2 (EHV–2) orsakar förkylningssymtom och ögoninfektioner.
• Herpesvirus 3 (EHV–3) ger blåsor på yttre könsvägarna, så kallad godartad beskällarsjuka.
• Herpesvirus 4 (EHV–4) är närbesläktat med EHV–1 och tills för några år sedan gick det inte att skilja dessa två virus åt. EHV–4 orsakar luftvägsinfektion, framförallt hos den unga hästen och bedöms inte som speciellt allvarlig. Enstaka abortfall finns också rapporterade.

Smittvägar

EHV-1 är framförallt en luftburen smitta. Hästar med övre luftvägsinfektion, orsakat av herpesvirus, sprider miljoner viruspartiklar med nysning eller hosta. Dessa fångas upp i näsborrarna av mottagliga hästar. Även tysta smittbärare kan sprida smitta med utandingsluften utan att själva visa tecken på sjukdom.

Vid abort är foster, efterbörd och fostervätskor kraftigt infekterade med virus som kan spridas till omgivningen. Efter kastning finns  virus inte kvar någon längre tid i miljön, men flytningar från stoets första brunst kan vara smittförande. Därför ska ston som kastat isoleras. 

 
Herpesvirus finns kvar latent i  kroppen i  vilostadium och kan reaktiveras vid senare tillfällen i livet. I vilofas är virus inte smittsamt. 

Patogenes

Virus angriper slemhinnan i andningsvägarna, vilket orsakar inflammation och sätter ner immunförsvaret. Om ett dräktigt sto smittas av EHV-1 i början av dräktigheten kan hon ibland visa så milda symtom att man inte lägger märke till dem. Hästar som drabbats av EHV-1 infektion blir bärare av virus efter genomgången infektion. Virus smittar inte så länge det är vilande i kroppen. Det kan dock reaktiveras och då smitta andra hästar. Aktiveringen kan till exempel ske om hästen utsätts för stress, som transport, stallbyte eller smärttillstånd.

Hos dräktiga ston kan virus finnas vilande i kroppen till senare i dräktigheten, vanligen de sista fyra månaderna, då det finns risk att det åter aktiveras. Herpesvirus som aktiveras överförs till moderkaka och foster där det skadar lunga, lever och mjälte. Fostret dör oftast och stoet kastar. Fullgångna föl kan födas levande men infekterade och försvagade. De dör vanligen inom någon eller några dagar och är tills dess höggradiga smittspridare.

Den neurologiska formen orsakas av en viremi (virus i blodet) som åtföljs av en infektion i centrala nervsystemets blodkärl. Symtom ses först några dagar, upp till en vecka, efter att hästen haft feber och luftvägssymtom. Orsakerna till den neurologiska formen kan vara immunomedierad eftersom utbrott inte har drabbat föl.

Diagnos

Vid kastning/dött föl ges diagnos säkrast om fostret/fölet obduceras eller att prov från fölets inre organ skickas till ett laboratorium. Det går också att med ett blodprov se om stoet har bildat antikroppar vid EHV-1 infektion. Säkrast uppfattning om hästen haft en akut infektion får man genom parprov. Antikroppstitrarna är vanligtvis höga 10-14 dagar efter att hästen kommit i kontakt med viruset. 

För att veta om fölet kastats på grund av herpesvirusinfektion måste dock fölet också undersökas, blodprov från stoet räcker inte för att konfirmera abort orsakad av EHV-1.
 

Hos en häst med förkylningssymtom kan en nässvabb tas i akut skede och skickas till SVA för undersökning. SVAs virologiska laboratorium letar då efter virus-DNA (nukleinsyra) med PCR-teknik.

Provtagning

Vid förkylningssymtom kan en svabb tas och skickas till SVA för snabb diagnostik med PCR-teknik. Prov tas i så tidigt skede som möjligt av sjukdomsförloppet, helst inom 24-72 timmar efter de första kliniska symtomen. Provet tas med en steril torr svabb från näsborre eller svalg. Svabben läggs i ett sterilt rör, typ mjölkrör, provtagningshylsa eller steril burk och skickas in väl märkt till laboratoriet. I SVAs ”luftvägspaket” ingår PCR-analys av fem olika virusorsakade luftvägsinfektioner; EHV-1, EHV-4, arteritvirus (EAV), influensa A2 och rhinitvirus typ B.

Vid kastning skickas, väl paktererat, prov från moderkakan/fosterhinnor och/eller lever, lunga och mjälte från fostret. Provmaterialet analyseras med PCR-teknik avseende virusförekomst. I SVAs ”kastningspaket” ingår analys av EHV- 1, EHV-4 och arteritvirus (EAV).  Även hela foster/döda föl kan skickas in för obduktion.

Parprover (serum) tagna med cirka 10-14 dagars mellanrum analyseras avseende antikroppar mot EHV med komplementbindnings-teknik (KB). Vid positiv KB-test måste ytterligare en serologisk test utföras (ELISA) för att skilja mellan antikroppar mot EHV-1 och EHV-4. Serum från det första provet kan sparas i kyl i avvaktan på uppföljande prov. Skickas parprov in tillsammans erhålls rabatt från laboratoriet.

Behandling

Vila i samband med förkylningssymtom och vid behov symtomatisk behandling. Kontrollera hälsotillstånd och kroppstemperatur dagligen. Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Med tanke på risken för komplikationer bör hästen vila minst ett par veckor till en månad efter att den varit fri från symtom.

Vid fall av kastning, dödfött eller svagt föl bör man utreda om virusabort är orsaken. Hur man agerar efter det beror på om det är herpesvirus eller inte (se nedan isolering). Komplikation med kvarbliven efterbörd måste naturligtvis behandlas.

Vaccinering se profylax.

Isolering

Syftet är att snabbast möjligt begränsa spridning av smitta. Stall där ston kastat på grund av virusabort, isoleras minst tre och helst fyra veckor efter det sist inträffade fallet, vilket även gäller för hästar som insjuknat med neurologiska symtom. Ston isoleras från övriga hästar över första brunst. Om diagnosen redan är ställd i ett tidigare inträffat fall, bör efterbörden vid nytt fall omhändertas (grävas ner), då den ska betraktas som smittförande. På större stuterier bör man om möjligt dela upp återstående dräktiga ston i mindre grupper som hålls åtskilda för att begränsa smittspridningen. Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunst efter kastning.

Använd mottagningsstall. Ta inte in nya hästar i stallet förrän tidigast efter tre veckors karantän i separat stall. Kontrollera temperaturen på hästarna varje dag.

Stallrengöring och desinfektion

Boxen rengörs mekaniskt och desinficeras. Ta bort ströbädden och bränn upp den eller gräv ner den. Vid ett mer omfattande utbrott av smittsam sjukdom bör hela stallet saneras! Det finns flera bra desinfektionsmedel att köpa i fackhandeln.

Efter kastning är det viktigt att rengöra framför allt boxar och utrustning som kan ha kommit i kontakt med smitta. Börja med att göra rent stallet mekaniskt, med till exempel högtryckstvätt. Sedan görs en desinfektion, följ instruktionen på förpackningen. 

Se separata dokument:
Generella råd för stallrengöring och desinfektion vid smittsamma sjukdomar.
Förhindra att smitta drabbar stallet/Om en smitta drabbar stallet – Checklista.

Profylax

Vaccin mot virusabort finns tillgängligt i Sverige. Vaccination sker  i 5:e, 7:e och 9:e dräktighetsmånaden. Vaccinet ger dock ett relativt kortvarigt och inte fullständigt skydd mot infektionen (ca 60-75 procent vid fullständig vaccination), men kan bidra till att minska antalet fall.

Stress kan aktivera en herpesinfektion, undvik därför stressande situationer för dräktiga ston.

• Blanda inte dräktiga avels- och tävlingshästar.
• Dräktiga ston bör så långt som möjligt hållas åtskilda från övriga hästar. Hästskötaren bör hantera dräktiga ston före övriga hästar och vara medveten om att smittan sprids med kläder, grimmor, borstar etcetera.
• Placera nytillkomna hästar i ett karantäns- eller mottagningsstall några veckor.
• Låt, så långt som möjligt, separat personal sköta de olika enheterna tävlingsstall/ karantänstall/unghäststall och avelsston.
• Undvik gemensamma transporter.

Prognos

De flesta okomplicerade fall läker på några veckor. Avelsston som kastat kan vanligen betäckas/semineras på andra brunsten. En häst som genomgått infektionen har ingen långvarig immunitet utan kan reinfekteras eller så kan virus reaktiveras. Ett sto kastar troligen bara en gång i sitt liv med herpesvirus som orsak, men hon fungerar som en potentiell smittbärare resten av sitt liv.

Zoonosaspekt

Ingen känd risk.

Vad säger lagstiftningen?

Virusabort (EHV-1) är en anmälningspliktig sjukdom enligt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:16) om anmälningspliktiga sjukdomar. Anmälan görs av veterinär och/eller svenskt laboratorium till Jordbruksverket och länsstyrelsen i aktuellt län.

Tränare/hästägare till trav- eller galopphäst samt ansvarig vid trav eller galoppstuteri ska anmäla misstanke om smittsam sjukdom till den lokala smittskyddsgruppen (epizootigrupp) som finns vid varje trav- och galoppbana.

Vanliga frågor

1. Kan även EHV-4 orsaka abort?
   Ja, enstaka fall finns rapporterade.

2. Vilka ston ska i första hand vaccineras?
   

   Unga och nyanlända ston i en besättning, som troligen inte varit i kontakt med smittan, är de viktigaste hästarna att skydda genom vaccination och de bör vaccineras vid varje dräktighet.

3. Vilka risker finns det att föra in ett sto som tidigare kastat i virusabort i en avelsbesättning.
   

   Se svar under rubriken Prognos.

4. Ska hästar vaccineras under pågående abortstormar?
   

   Ja, det kan hjälpa på ston som ännu inte utsatts för smitta.

5. Ska hästar vaccineras vid fall av neurologisk form?

   Det råder delade meningar om hästarna ska vaccineras under ett pågående utbrott. Vid den neurologiska formen av sjukdomen är inte effekten av vaccinering dokumenterad.

6. Om stoet är ett högrisksto kan man vaccinera henne tidigare än i femte dräktighetsmånaden? 

   Ja, vaccination kan påbörjas redan i 3:e månaden och därefter i 5:e, 7:e och 9:e månaden.