Blåvingesjuka (infektiös kycklinganemi) är en smittsam virussjukdom som ger sjukdomssymtom hos tamhönskycklingar.

Orsak

Blåvingesjuka orsakas av ett virus: chicken infectious anemia virus (CIAV) i genus Gyrovirus, Circoviridae.

Värddjur

Tamhöns (enbart unga kycklingar)

Symtom

Bild 1. Akut sjuk kyckling med blåvingesjuka. Foto: Bengt Ekberg SVA

Symtomen startar vid cirka tolv till 14 dagars ålder och den maximala dödligheten ses vid cirka 18 dagars ålder. Efter 26 dagars ålder har sjukdomen oftast klingat av helt.

Kycklingarna blir svaga och bleka. En del av kycklingarna drabbas av blödningar och fuktande eller blödande sår i huden, särskilt på vingarna och huvudet (bild 1). Ett utbrott kan leda till mellan 1 och 60 procent dödlighet i flocken.

Obduktionsfynd

Det mest karaktäristiska obduktionsfyndet är att kycklingarna har en mycket liten tymus (bräss) (se bild 2). När tymus skadas minskar kycklingarnas motståndskraft eftersom organet har en viktig funktion i kroppens immunförsvar. Även bursa Fabricius och mjälten (se bild 2), är små vid obduktionen och benmärgen är ofta ovanligt blek.

Bild 2. Organ (uppifrån tymus, mjälte och bursa Fabricius) från jämngamla kycklingar. Organ till höger: frisk kyckling. Organ till vänster: kyckling med infektiös kycklinganemi. Foto: Bengt Ekberg SVA

På grund av det nedsatta immunförsvaret drabbas infekterade kycklingar ofta av allvarliga följdinfektioner med bakterier. Seciellt vanligt är att dessa kycklingar utvecklar hudsår som snabbt infekteras av bakterier så att det utvecklats en utbredd inflammation i huden (gangränös dermatit).

Från hudsåren isoleras oftast två olika bakteriearter, Clostridium perfringens och Staphylococcus aureus.

Smittspridning

CIAV sprids både horisontellt (mellan djur) och vertikalt (från förälder till avkomma vi ägg). Som nämns ovan är det endast unga kycklingar som utvecklar sjukdom till följd av infektionen.

Om hönsen infekteras senare under uppfödningsperioden kommer de att utveckla antikroppar som förhindrar att virus sprids till deras avkomma.

Om däremot infektionen sker först under äggläggningsperioden så kommer virus att överföras till avkomman via ägget, vilket leder till sjukdomsutbrott bland deras kycklingar. En varierande andel av de ägg som läggs under några veckor efter infektion innehåller virus. När äggen kläckts till kycklingar insjuknar dessa. Virus sprids även mellan kycklingar, men det är framförallt de som smittas redan i ägget som insjuknar.

Förebyggande åtgärder

För att förebygga spridning av sjukdomar som sprids från föräldrar till avkomman via ägg finns det två olika sätt att förebygga sjukdomsutbrott. Antingen håller man föräldrarna fria från smittan under hela livet eller också vaccinerar man dem innan de börjat värpa. För blåvingesjuka är vaccination den i särklass säkraste vägen eftersom det är svårt att hålla föräldradjuren smittfria hela livet.

Under 1990-talet utvecklade och lanserade två vaccinföretag vacciner mot det virus som orsakar blåvingesjuka. Vaccin ges till avelshönsen under deras uppväxt så att de är immuna när de börjar värpa. Därmed hindras spridningen av virus via äggen till avkomman. (Antikropparna som bildas efter infektion eller vaccination neutraliserar snabbt virus och hindrar dem från att nå ägget).

Förekomst i Sverige

Eftersom avelshöns i Sverige vaccineras är sjukdomen numera sällsynt. Enstaka utbrott av blåvingesjuka förekommer dock emellanåt. Orsaken är oftast att man glömt vaccinera föräldrarna eller att vaccinet av någon anledning inte har haft tillräckligt god effekt.

Historik i Sverige

Blåvingesjukan var vid tidpunkten för de första svenska fallen en helt ny sjukdom som inte var beskriven från något land. Det svenska namnet på sjukdomen gavs av en skarpsynt fjäderfäkonsulent på Gotland. Hon såg att många sjuka och döda kycklingar hade blå eller röd missfärgning på vingarna. 

Orsaken till att blåvingesjuka dök upp i många länder, inklusive Sverige, just mellan 1970 och 1980 var att man vid denna tid hade skärpt smittskyddsrutinerna för att förhindra spridning av sjukdomsframkallande mikroorganismer och salmonellabakterier. Tidigare hade hönsen sannolikt utsatts för blåvingeviruset redan i tidig ålder. På grund av isoleringen som infördes så försenades smittillfället till efter värpstarten i många flockar.

Referens

Genom bland annat svensk forskning klarlades orsaken till sjukdomen och smittspridningen. Detta finns publicerat i fyra artiklar och en doktorsavhandling:

Doktorsavhandling (B. Engström, Blue Wing Disease of Chickens and Viruses Involved, Akademisk Avhandling, Sveriges Lantbruksuniversitet, 1997).