Arter
Ett 40-tal olika lusarter är kända hos fjäderfä. De flesta lusarterna lever på döda celler från hud och fjädrar och kallas därför ofta fjäderätare. Blodsugande löss förekommer, men är mindre vanliga. Lössen hos fjäderfän tillhör ordning Mallophaga.
I Sverige har bland annat följande lusarter påvisats hos tamhöns:
- Menopon gallinae (fjäderskaftlus)
- Menacanthus stramineus (blodsugande), (kroppslus)
- Cuclotogaster heteropaplus (huvudlus)
- Goniocotes gallinae (dunlus)
Värdjur
Löss hos fjäderfä är inte helt artspecifika. Detta innebär att de olika lusarterna kan leva på flera olika fågelarter om dessa hålls tillsammans. Däremot angriper fågellöss inte däggdjur, inklusive människor.
Förekomst i Sverige
Löss är mycket vanliga parasiter hos fjäderfä i små hobbyflockar i Sverige. Det är däremot mycket sällsynt att man hittar löss hos fjäderfän i större kommersiella anläggningar, till exempel hos värphöns eller avelsfjäderfä.
Utseende
 |
| Bild 1. Löss i fjäderdräkten hos en höna. Foto: Bengt Ekberg SVA |
De vuxna lössen är avlånga, ljusa eller gulbruna och 1 till 6 millimeter långa, (se bild 1). De sitter oftast stilla eller kryper långsamt på huden eller i fjäderdräkten.
Ofta hittar man lössen under vingarna, på bröst, lår eller runt kloaken, men vissa lusarter föredrar att till exempel sitta enbart i fint dun eller på fjädrar på huvudet. Av denna anledning bör hela fågeln inspekteras innan man kan vara säker på att den är fri från löss.
Dessutom föredrar olika arter av löss att placera sina ägg på olika ställen på värddjuret. Äggen kan sitta fastkletade som druvklasar runt fjädersskaftet nära huden, (se bild 2) eller längre ut på fjädrarna. Äggen är mycket svåra att få bort.
 |
| Bild 2. Löss och lusägg på hönsfjäder. Foto: Bengt Ekberg SVA |
Livscykel
Lössen tillbringar hela sin livscykel på fåglarna. Äggen kläcks inom fyra till sju dygn. Parasiten utvecklas genom flera så kallade nymfstadier och blir en vuxen, könsmogen lus först efter cirka tre veckor.
Inverkan på värddjuret
Löss orsakar klåda, irritation och sannolikt störd vila och sömn. Vuxna fjäderfän påverkas i ringa grad, och de kan normalt själva hålla antalet löss under kontroll genom putsning. Unga fjäderfän med kraftiga lusangrepp kan däremot påverkas betydligt mer.
Observera att löss mycket sällan orsakar fjäderavfall eller kala fläckar hos höns.
Kraftiga lusangrepp är ofta ett tecken på att djuret är försvagat. Grundlidandet kan vara till exempel näringsbrist eller en infektionssjukdom. Antalet löss ökar också om man har dålig hygien i fjäderfähuset och/eller om fåglarna bor för trångt.
Smittvägar
Löss smittar framförallt genom direktkontakt mellan fåglarna, till exempel när nya fåglar köps in till besättningen eller från hönan till kyckingarna. Även redskap och annan utrustning, som till exempel transportburar, kan sprida smittan, men löss överlever endast under kort tid (några dagar) utanför sin värd.
Lusbekämpning
Lindriga angrepp av löss behöver i regel inte bekämpas. Vid kraftiga angrepp hos enskilda fåglar bör man misstänka att fågeln är försvagad eller sjuk.
Löss bekämpas genom att parasiten behandlas på fågeln. Åtgärder i omgivningen har begränsad betydelse eftersom löss snabbt dör utanför sitt värddjur.
Observera att det för närvarande i Sverige saknas läkemedel som får användas mot löss hos fjäderfä.