Bakterien
Ornithobacterium rhinotracheale (ORT) är en Gram-negativ pleomorf stavbakterie som kan orsaka luftvägsinfektion, nedsatt tillväxt och ökad dödlighet hos tamhöns och kalkoner. Sannolikt förekommer bakterien hos många olika tama och vilda fåglar i många olika länder.
Symtom
Resultatet av en infektion med ORT kan variera. Detta beror bland annat på att bakteriens sjukdomsframkallande förmåga kan variera och på att andra smittämnen som ger luftvägsinfektion samtidigt kan drabba kycklingen och förvärra en ORT-infektion.
Hos kalkoner ses sjukdomssymtom orsakade av ORT framförallt hos fem till sex veckor gamla fåglar. De visar symtom på luftvägsinfektion som kan variera från lätt snuva till grava andningssvårigheter. Hos äldre kalkoner ses ofta allvarligare symtom på luftvägsinfektion, speciellt hos avelsdjur.
ORT-infektion förekommer också hos tre till fyra veckor gamla slaktkycklingar, men symtomen är ofta milda eller obefintliga. Hos slaktkycklingar kan infektionen trots de lindriga symtomen orsaka omfattande kassationer vid slakt till följd av luftsäcksinflammation. Hos avelsfjäderfä leder infektion med ORT, framförallt till äggproduktionsstörningar.
Andra luftvägsinfektioner
Många andra smittämnen kan orsaka luftvägsinfektion hos tamhöns och kalkoner. Ofta förekommer flera smittämnen samtidigt vilket gör att det kan vara svårt att säkert avgöra vilket smittämne som betyder mest.
Bland virussjukdomar kan nämnas infektiös bronkit (IB) hos tamhöns och aviärt pneumovirus (APV) som framförallt drabbar kalkon men ibland även tamhöns. Även bakterier som Haemophilus paragallinarum hos höns och kalkon, Bordetella avium hos kalkon, E. coli, liksom olika mykoplasma-arter och Chlamydophila psittaci kan ensamma eller i kombination med andra smittämnen orsaka luftvägsinfektioner.
Smittspridning
ORT kan överföras både horisontellt via luften och vertikalt från föräldrar till avkomman via ägg. I regel smittas alla fåglarna i flocken snabbt. Eftersom ORT kan smitta via ägg har smittämnet kunnat spridas mellan länder via handel med avelsfjäderfä.
Hur ställs diagnosen?
Diagnosen kräver obduktion och att bakterien isoleras genom odling. Vid obduktion ses luftsäcksinflammation och lunginflammation, men även bihåleinflammation och luftrörsinflammation förekommer. Prov för bakterieodling tas från luftstrupe, lunga eller luftsäckar.
Smittämnet kan även påvisas med immunhistokemisk färgning (mikroskopi) och med PCR. Flera olika metoder för blodprovsanalys har utvecklats under de senaste åren.
Förekomst av ORT i Europa
Blodprovsundersökningar av avels- och slaktflockar i Europa har visat på en hög förekomst av smittämnet. Mellan 50 och 97 procent av flockarna hade antikroppar. Sjukdom och kassation vid slakt kopplas också ofta till ORT i många europeiska länder.
ORT i Sverige
SVA genomförde mellan 2000 och 2002 riktade blodprovsundersökningar för ORT bland slaktade kalkoner och avelsfjäderfä (tamhöns och kalkon). Undersökningen visade att det fanns antikroppar mot ORT i de flesta undersökta slaktkalkonflockarna, i alla undersökta avelsflockar för slaktkyckling och flera avelsflockar för kalkon. Andelen positiva prover ökade med stigande ålder hos fåglarna.
Efter den inledande undersökningen gjordes en retrospektiv undersökning av sparade blodprov från svenska slaktkycklingföräldrar som levde på 1980- och 90-talen. Även bland dessa fåglar påvisades antikroppar.
Enligt ovanstående resultat har ORT funnits i Sverige länge. Trots detta ses sällan symtom eller förändringar i samband med obduktion som kan kopplas till infektionen. Sannolikt beror detta på att andra smittämnen som kan samverka med och förvärra en ORT-infektion inte är vanligt förekommande i Sverige hos kommersiella fjäderfä.
Förebyggande åtgärder och behandling
Möjligheterna att etablera ORT-fria avelsflockar är små och därför får man istället inrikta sig på att minimera konsekvenserna av infektionen. God hygien och frihet från andra infektioner är en viktig grund.
Däremot är antibiotikabehandling inte en bra lösning eftersom resistens snabbt kan utvecklas hos bakterierna. Antibiotikabehandling bör därför begränsas till sådana fall där det kan anses vara nödvändigt. Avdödat vaccin mot ORT finns kommersiellt tillgängligt. Ingen vaccination mot sjukdomen utförs för närvarande i Sverige.