Bakterien

Aviär tuberkulos (fågeltuberkulos) orsakas av bakterien Mycobacterium avium subsp. avium som är släkt med till exempel människans och nötkreaturens tuberkulosbakterier.

Värddjur

Alla fågelarter kan sannolikt infekteras av M. avium. Bakterien kan dessutom infektera många däggdjur till exempel grisar och människor. Känsligheten för bakterien och benägenheten att utveckla sjukdomen varierar från art till art.

Infektioner med M. avium har även beskrivits hos människor, särskilt i samband med kronisk lungsjukdom hos äldre patienter, hos rökare eller bland personer med nedsatt immunförsvar. Hos barn förekommer lymfkörtelinflammationer förorsakade av M. avium. Smittkällan för människor anses framför allt vara kontaminerat vatten eller livsmedel. 

Förekomst hos fåglar

Sjukdomen aviär tuberkulos förekommer sannolikt i alla länder i världen bland vilda fåglar, i zoologiska parker, hos burfåglar och hos fjäderfän. Infektionen är sannolikt vanligare hos fåglar i fångenskap än hos vilda fåglar.

Hos fjäderfän i Sverige diagnostiseras sjukdomen framförallt i hobbybesättningar bland tamhöns och emellanåt även hos andra arter som till exempel fasan och anka. Diagnosen har även ställts i en ekologisk värphönsflock. Fågeltuberkulos finns däremot inte i kommersiella fjäderfäbesättningar som endast hålls inomhus.

Antalet fall som diagnstiseras per år i Sverige är lågt. Med stor sannolikhet är sjukdomen vanligare än vad statistiken visar. 

Sjukdomssymtom

Sjukdomen ses oftast hos vuxna, äldre fåglar. Symtomen är ospecifika. Ett eller flera av nedanstående symtom kan ses i flocken:

• Avmagring
• Nedsatt allmäntillstånd (enstaka höns är trötta och har uppburrad fjäderdräkt)
• Lindrigt till måttligt förhöjd dödlighet i flocken
• Sänkt äggproduktion
• Diarré hos enstaka höns
• Ensidig hälta hos enstaka höns
• Blek och liten kam hos enstaka höns.

Hur ställs diagnosen?

Diagnosen kan bara ställas genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Vid obduktionen ses ofta sjukliga förändringar (inflammationshärdar) i flera olika organ som till exempel lever (se bild), mjälte, tarm, könsorgan och benmärg. Förändringarna kan variera mycket i utseende.

Bild. Fågeltuberkulos: hönslever med inflammationshärdar (gula prickar). Foto: Bengt Ekberg SVA

Vid mikroskopisk undersökning påvisas bakterierna genom specialfärgning. Isolering av bakterierna genom odling behövs oftast inte.

Smittspridning

Möjliga smittkällor för fågeltuberkulos till fjäderfän är nyinköpta smittade djur, bakterier i omgivning, mark och på utrustning, samt vilda fåglar. Smittan sprids mellan djuren huvudsakligen via avföring som kan innehålla stora mängder bakterier. Bakterierna överförs inte via ägg till avkomman.

Behandling

Behandling av fjäderfä med fågeltuberkulos är inte aktuell i Sverige. 

Rekommendationer vid utbrott

Fågeltuberkulos är en för fjäderfän allvarlig kronisk infektion. När den väl fått fäste i en fjäderfäflock upphör den inte av sig själv, utan leder förr eller senare till lidande för fåglarna och slutligen till att de flesta fåglarna i flocken dör. Av denna anledning rekommenderas avlivning av flocken och sanering av fjäderfähus och mark/rastgård. Ett sätt att rädda till exempel en värdefull avelslinje eller ovanlig ras är att ta till vara befruktade kläckägg från fåglarna innan de avlivas.

Om man vill fortsätta att använda det gamla fjäderfähuset så bör inredningen bytas ut och golv och väggar desinfekteras och därefter målas med täckande färg. M. avium tål de flesta desinfektionsmedel.

Bakteriernas (M. avium) överlevnad i jord kan vara upp till fyra år. För att bli av med smittan utomhus byts det översta jordlagret (minst två decimeter) på den mark där de nya fåglarna ska vistas, till exempel i en rastgård. Man måste sedan vara noga med hygienen och alltid byta skor när man går in i hönshus och rastgård för att förhindra smittspridning från annan osanerad mark.

Vänta gärna en tid innan nya fåglar inskaffas.