Hos ett friskt, vuxet får är:

• kroppstemperaturen 38,5-40 grader Celsius
• andningsfrekvensen 10-20 andetag/minut
• pulsen 70-90 hjärtslag/minut
• våmfrekvensen 7-12/5 minuter
• dräktigheten ca 145 dygn

Ett friskt får som stressas kan dock få höjda värden på temperatur, andningsfrekvens och puls utan att detta är ett tecken på sjukdom!

Får kan drabbas av en mängd olika sjukdomar. Sjukdomspanoramat är beroende av ålder, kön, utfodring och dräktighets- och laktationsstatus hos djuren. Exempel på detta är acidos och hypocalcemi hos den högdräktiga tackan; coccidios hos lammet; urinsten hos baggen.

Teckning: Liv de Verdier/SVA

Viktiga sjukdomar

Parasitsjukdomar

Är av mycket stor betydelse för fåren. En absolut förutsättning för god fårhälsa är att kontrollen av parasiter fungerar bra.

Två viktiga inälvsparasiter är Nematodirus battus och Haemonchus contortus.

Haemonchus contortus (stora magmasken) har spridit sig över hela landet. Sjukdomssymtomen hos fåren är blodbrist, käftgropsödem och dödsfall. På besättningsnivå är det viktigt med provtagning och avmaskning med verksamt medel för att bekämpa haemonchos. För att undvika resistens mot antiparasitära medel behövs övervakning på nationell nivå.

Tarmparasiten Nematodirus battus ger upphov till en anmälningspliktig sjukdom; diarréutbrott med dödsfall hos unga lamm under tidig betessäsong. Det första svenska fallen rapporterades 1998. Äldre lamm och vuxna får har oftast god immunitet och kontaminerar därför inte betet.

Maedi/visna

Är en smittsam, smygande och dödlig virussjukdom hos får, med symtom som andnöd, ledinflammationer, avmagring och vinglighet. Getens variant av denna sjukdom kallas CAE (caprin artrit encephalit). Maedi/visna-virus och CAE-virus är mycket nära släkt med varandra. Får kan smittas av CAE-virus och getter med maedi/visna-virus, både experimentellt och i verkliga livet. Hur ofta detta verkligen sker bland får och getter är inte känt, men i norska besättningar med både får och getter är det vanligt att får har antikroppar mot CAE-virus. Detta kan ställa till problem när man vill testa blodprover för antikroppar mot maedi/visna-virus.

Ett bekämpningsprogram mot maedi/visna startade 1993 och drivs av Svenska Djurhälsovården. 2005 utvidgades detta med ett förenklat program som har väckt stort intresse bland fårägare. Målet är att kunna bedriva maedi/visna-fri avel och livdjurshandel samt maedi/visna-fri påroduktion. I slutet av 2006 deltog drygt 2000 besättningar med cirka 86 000 får i programmet. 20 procent av landets fårbesättningar är fria från maedi/visna.

Kastningar

När mer än ett par procent av tackorna i en flock kastar sina foster eller föder döda eller svaga lamm kan det betraktas som ett besättningsproblem och en utredning för att utröna orsakerna är befogat. Flera olika orsaker är tänkbara, såväl infektiösa som icke-infektiösa. Av de icke-infektiösa kan nämnas undernäring, brist på selen/koppar/jod, förgiftning till exempel av mögligt foder, ovarsam hantering, stress.

Smittsamt muneksem

Det finns många benämningar på smittsamt muneksem, bland annat orf, munskorv, infektiös labial dermatit. Sjukdomen orsakas av ett pox-virus som är mycket resistent och kan överleva i omgivningen i flera månader, antagligen år. Genom små hudskador kan infektionen komma in och få fäste. Blåsor och sår kan uppstå på läppar och runt näsborrar, på juver och spenar, mellan klövar. Smärtan gör att djuren kan få svårt att äta, dia och ge di. Infektionen är mycket smittsam men dödligheten är låg. Immuniteten blir begränsad.

Diagnosen orf ställs på kliniska symtom och/eller med elektronmikroskopisk undersökning av innehållet i blåsor.

Orf är en zoonos och kan smitta människor, med kraftig klåda och eksem som följd. Fårskötare, -klippare, och veterinärer är särskilt utsatta.

Brist/förgiftning av spår- och mineralämnen

Koppar, kobolt, selen med flera är viktiga spårämnen för fårens hälsa. För lite eller för mycket av dem kan ge upphov till klassiska fårsjukdomar, som kronisk kopparförgiftning, "swayback", muskeldegeneration och "white liver disease".

Även om brist på spårämnen och vitaminer inte alltid direkt manifesterar sig som sjukdom så påverkas fåret. Immunförsvaret försvagas och infektioner kan få större genomslagskraft. Tillväxten hos lamm kan bli sämre och störningar i reproduktionen kan uppstå.

Bedömningen av behovet av spårämnen är komplicerad. Det påverkas av variationer i den biologiska tillgängligheten via fodret och också av andra faktorer som styr upptaget i djuret, till exempel att olika spårämnen kan motarbeta varandra (antagonism).

Fotröta

Bakterien Dichelobacter nodosus kan orsaka fotröta hos får. Sjukdomen påvisades första gången i Sverige år 2004 och därefter har diagnosen ställts i ytterligare ett trettiotal besättningar. Fotröta finns i en aggressiv och en godartad form, som är svåra att skilja från varandra i tidigt stadium. Vid svåra fall undermineras klövens sula. Detta är mycket smärtsamt och fåret kan bli kraftigt halt.

Eftersom antalet smittade besättningar är lågt finns det goda möjligheter att begränsa utbredningen av fotröta i Sverige. Illustrativa bilder på kliniska fall samt råd för hantering av fotröta finns på www.svdhv.org.

Scrapie och Nor98

Scrapie hos får beskrevs redan på 1700-talet och är den första kända sjukdomen i gruppen transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE). Smittämnet är troligen ett mycket motståndskraftigt infektiöst protein (prion), som orsakar hjärnförändringar. Sjukdomen är dödlig. Inkubationstiden kan vara flera år och symtomen är klåda, symtom från det centrala nervsystemet samt avmagring trots god foderlust. De enda två svenska fallen upptäcktes 1986 på en gård i mellersta Sverige.  Nor98 är ytterligare en TSE-sjukdom hos får. Denna påvisades för första gången i Norge 1998, därav namnet. Därefter har fall av Nor98 konstaterats i de flesta europeiska länder, även i Sverige. Atypisk scrapie variant Nor98 ingår i en tidigare okänd kategori av TSE-sjukdomar som drabbar små idisslare.

Scrapie och Nor98 är epizootisjukdomar. Vid misstanke måste veterinär omedelbart kontaktas.  

Bluetongue

Är en epizootisjukdom hos får, get och nötkreatur med flera idisslare. Vid misstanke om bluetongue måste veterinär omedelbart kontaktas. Sjukdomen har fått sitt namn av de kliniska symtom som kan uppträda hos får. Bluetonguevirus överförs med blodsugande svidknott.

Bluetonguevirus av serotyp 8 var sommaren 2006 orsak till sjukdomsutbrott hos får och nöt i bland annat Nederländerna, Belgien och Tyskland. Detta var överraskande både eftersom nordgränsen tidigare har ansetts gå längre söderut och för att sjukdomen hos nötkreatur har ansetts vara subklinisk. I september 2008 påvisades bluetongue hos svenska får. Sjukdomen kan förväxlas med mul- och klövsjuka och elakartad katarralfeber. 

Diagnos