Dilutionsmetoder (spädningsmetoder), är kvantitativa och ger direkt ett värde på hur känslig bakterien är för olika antibiotika. Metoden innebär att man odlar bakterien i olika koncentrationer av antibiotika, antingen på agar eller i buljong. Efter inkubering avläses resultatet som den lägsta koncentrationen av ett visst antibiotikum som krävs för att hämma bakterieväxt (Minimum Inhibitory Concentration, MIC). Vid SVA och många andra veterinärmedicinska laboratorier i landet används en spädningsmetod i mikroskala, VetMIC™ (SVA).
 
Diffusionsmetoder (diskdiffusion, ’lapp-metoder’) är kvalitativa eller semikvantitativa. Bakteriestammen som ska testas stryks ut på en speciell agarplatta och filterlappar eller tabletter med en bestämd koncentration antibiotika läggs på plattan. Antibiotika kommer då att diffundera ut i mediet och resultatet avläses efter inkubering som diametern på den hämningszon som finns runt lappen. Genom extrapolering från standardkurvor (regressionslinjer mellan zondiameter och MIC för olika testade bakterier) kan den hämmande koncentrationen indirekt skattas, förutsatt att testbetingelserna är exakt som för standardkurvan. Diffusionmetoder är indirekta eftersom man är beroende av standardkurvor i tolkningen.