Orsak

ILT är en smittsam virussjukdom (alphaherpesvirus) hos höns, fasan, rapphöns och påfågel.

Förekomst i Sverige

ILT diagnostiserades första gången i Sverige 1940 och sjukdomen förekom sporadiskt fram till 1959. Efter ett långt uppehåll hittades ILT åter 1996 och därefter har nya fall upptäckts varje år (se statistik i höger kolumn).

I Sverige förkommer ILT huvudsakligen hos hobbyhöns. En del av ILT-utbrotten har inträffat hos rashöns efter att fåglarna varit på utställning, men de flesta har inträffat efter inköp av nya höns. Utbrotten har varit spridda över stora delar av landet. Ett ILT-utbrott har diagnostiserats i en ekologisk värphönsflock. ILT har nu även påvisats bland kommersiella värphöns i Sverige.

ILT-virus har sannolikt ganska stor spridning i Sverige bland hobbyhöns. 1996 genomfördes en antikroppsundersökning i ägg från 58 olika hobbyflockar (rashöns) från södra Sverige. Antikroppar påvisades i nästan var femte flock (19 procent).

Sjukdomssymtom

Graden av sjukdom kan variera från inga symtom alls till grava sjukdomstecken och hög dödlighet. Symptomen förvärras om fåglarna samtidigt drabbas av en annan luftvägssjukdom, till exempel mykoplasmainfektion.

Symptomen vid ett akut ILT-utbrott består av näsflöde, tårflöde och hosta. Upphostat slem och blod kan ofta ses runt näsöppningarna, i fjädrarna och på inredning och väggar i hönshuset. Fåglarna har ofta svårt att andas (gapar, rosslar och kippar efter luft) och skakar på huvudet. Ibland piper det om fågeln när den andas.

Fåglarna sitter stilla med uppburrad fjäderdräkt och värpningen minskar. Ibland hinner fåglarna dö innan man ser några sjukdomssymptom.

Dödligheten kan i vissa fall bli hög (upp till 70 procent). Dödsorsaken är i regel kvävning genom att en propp med var, slem, blod och död slemhinna fastnar i luftstrupen och hindrar passage av andningsluften.

Diagnos

Vid ett akut sjukdomsutbrott kan diagnosen ILT bara ställas genom obduktion och mikroskopisk undersökning. Vid obduktionen syns förändringar i struphuvudets och luftstrupens slemhinna i form av blödningar eller var och avstött, död slemhinna (Bild). Diagnosen kan oftast, men inte alltid, fastställas genom mikroskopisk undersökning av den skadade vävnaden.

Bild. Uppklippt luftstrupe från tamhöna med ILT. I luftstrupen ses var och avstött slemhinna. Foto. Bengt Ekberg SVA

En tid efter smittillfället får fågeln antikroppar (immunglobuliner) mot ILT-virus vilket kan utnyttjas för att ställa en diagnos. Både blod och ägg kan undersökas. Förekomst av antikroppar i blod eller ägg visar att fågeln träffat på ILT-virus tidigare i livet, men det går inte att avgöra om fågeln sprider smitta.

Om man vill ta reda på om ILT-smitta finns i en hönsflock är det viktigt att undersöka blod eller ägg från flera djur i flocken. Ju fler prov som undersöks desto säkrare blir resultatet.

Behandling

Det går inte att behandla fåglar mot ILT. Gravt sjuka djur bör avlivas av djurskyddsskäl medan lindrigare angripna djur tillfrisknar i regel spontant.

Smittspridning

• Smittspridning av ILT-virus sker framförallt genom direkt kontakt (sekret) mellan fåglarna.
  

• Virus kan överleva en kort tid i omgivningen och kan därför överföras till fåglarna indirekt via till exempel människor, husdjur och redskap.
  

• Luftburen smitta över korta avstånd kan förekomma (till exempel i ett ventilerat utrymme).
  

• Fåglar kan vara smittbärare och smitta andra höns under lång tid trots att de ser friska ut. Smittan kan därför spridas om man råkar köpa till synes helt friska smittbärare som blandas med oskyddade höns.
  

• ILT smittar inte via ägg som desinfekterats och kläckts i maskin.

Vad händer om diagnosen ILT ställs?

ILT är en anmälningspliktig sjukdom, vilket innebär att veterinären som ställer diagnosen måste rapportera fallet till Statens jordbruksverk. Syftet med anmälningsplikten är att ha kontroll över hur stor spridning smittan har i landet. Däremot finns inga krav på att drabbade flockar ska avlivas.

Många djurägare väljer ändå att frivilligt avliva sina sjuka fåglar av djurskyddsskäl och för att inte sprida smittan vidare. Innan nya höns köps in måste hönshuset rengöras noggrant, desinfekteras med till exempel Virkon S och gärna stå tomt en tid. ILT-virusets överlevnad i hönshuset och omgivningen varierar beroende på bland annat temperatur och fuktighet och därför kan ingen exakt tid anges för hur länge hönshuset bör hållas tomt. Viruset är dock relativt känsligt och normalt bör cirka tre veckors tomhållningstid vara tillräckligt.

Ett bra sätt att rädda en värdefull flock och samtidigt bli av med smittan är att ta tillvara befruktade ägg, desinfektera dem noga och kläcka dem i maskin. Kycklingarna måste sedan födas upp i ett hönshus som är fritt från ILT-smitta.

ILT-vaccin

Vaccin mot ILT-virus finns tillgängligt för hobbyhöns i Sverige sedan 2006. Länkar till information om ILT-vaccination finns i höger kolumn.

Goda råd om hur man förebygger ILT

• Undvik att blanda ihop fåglar från olika besättningar. Vissa fåglar kan vara symptomfria smittbärare. Andra kan vara smittfria och helt sakna skydd mot sjukdomen. Om man blandar sådana fåglar så riskerar de smittfria att insjukna i akut ILT.
  

• Tvätta kläder och skor efter besök i andra fjäderfäbesättningar. Använd inte samma kläder och skor när du sköter dina egna fåglar. Får du besök i hönshuset så utrusta besökarna med skyddskläder till exempel rock och stövlar innan de går in till fåglarna.
  

• Sätt nyinköpta och fåglar som varit på utställning i en tillfällig karantän under minst ett par veckor vid hemkomsten. Tänk på att infektionssjukdomar har en viss inkubationstid, det vill säga nysmittade fåglar blir inte genast sjuka. Stressen av miljöbytet kan utlösa en latent sjukdom. Metoden ger inte ett garanterat skydd mot smittämnen, men den minskar risken betydligt.
  

• Ett bra sätt att undvika ILT-smitta är att inte köpa levande fåglar utan istället befruktade, desinfekterade ägg och kläcka dem i maskin.
  

• Kontakta veterinär vid tecken på akut luftvägsinfektion hos fjäderfä.