Infektiös bronkit (IB) är en av världens mest förlustbringande sjukdomar i äggproduktionen och på många håll även i slaktkycklingproduktionen. Den medför framförallt stora äggproduktionstörningar och kassationer vid slakt.

Orsak

Infektiös bronkit (IB) är en mycket smittsam virussjukdom som orsakas av ett coronavirus. Sjukdomen drabbar endast tamhöns (inga andra fåglar eller däggdjur). IB-viruset förändras slumpmässigt och nya varianter uppstår på så sätt. Detta har framförallt skett i länder med stora fjäderfäbesättningar som ligger tätt intill varandra. En del av dessa nya virusvarianter är så annorlunda att nya vacciner måste utvecklas. En av dessa varianter kallas 4/91, en annan D388.

Historik i Sverige

Det första dokumenterade svenska utbrottet av IB sågs i början av 1970-talet i en värphönsbesättning i Halland. Därefter dröjde det till 1994 innan sjukdomen återkom, även denna gång drabbades halländska värphöns. I början av 1995 smittades ett avelsföretag för slaktkyckling i Skåne och kort därefter även konkurrentens anläggningar i samma område.

Några månader senare sågs ett nytt utbrott, som drabbade både värphöns-, slaktkyckling- och hobbybesättningar i Halland. Även i Blekinge påvisades enstaka fall. Under 1996 var läget lugnt och inga nya fall påvisades. Under 1997 infördes, på näringens initiativ, vaccination mot sjukdomen med ett levande vaccin.

Förekomst i Sverige

Idag finns IB-virus spritt i landet bland alla typer av tamhöns. Kunskapen om vilka IB-virus som finns i landet är dock begränsad. Under 2006 har vi emellertid funnit att en ny variant av IB-virus (4/91) kommit in i Sverige.

Hur smittar IB-virus?

IB-virus är det i särklass mest smittsamma fjäderfäviruset och kan spridas kilometervis med vinden om förhållandena är gynnsamma. Smittan sprids också genom direkta och indirekta (exempelvis via kläder och redskap) kontakter med smittade höns. Vertikal smittspridning (från hönan till kycklingen via befruktade ägg) förekommer däremot inte.

Symtom

Om unga kycklingar drabbas av IB får de kraftiga luftvägssymtom (se bild 1) med snuva och hosta och ofta följdinfektioner med bakterier som till exempel E. coli. Små kycklingar som drabbas av IB riskerar dessutom att få skador i äggledaren vilket kan leda till att de aldrig börjar lägga några ägg.

Bild 1. Akut IB hos en kyckling. Foto: F. Christensen, Veterinaerinstituttet, Norge

försämrad äggkvalitet i form av skalförändringar (åsiga, skrovliga och tunna skal, se bild 2) och förändringar i äggvitan som blir tunn och vattnig. Flocken återgår inte alltid till normal äggproduktion efter ett IB-utbrott.

I vissa fall kan milda luftvägssymtom också ses hos vuxna höns. Smittan sprids snabbt i en flock och i princip hela flocken blir smittad.

Bild 2. Ägg från IB-infekterade höns. Skalen blir tunna, skrovliga och åsiga. Foto: Bengt Ekberg SVA

I flera länder i Europa har man dessutom isolerat varianter av IB-virus som kan orsaka njurskador. Sådana virus är inte påvisade i Sverige.

Hur ställs diagnosen?

Innan vaccination mot IB infördes i Sverige kunde smittläget lätt kontrolleras genom att man letade antikroppar mot viruset i blodprov eller äggula. Hade flocken antikroppar mot IBV så var den smittad.

Idag har alla vaccinerade djur antikroppar och då krävs istället att akut sjuka djur obduceras, virus odlas fram från dessa och typas så att man kan skilja på vaccinvirus (levande) och vilda virus. Sådana utredningar utförs dock sällan på grund av att de är relativt kostsamma. Analys kan även ske med PCR-teknik.

En annan metod är att undersöka blodprov med en så kallad virusneutralisationstest som kan skilja antikroppar mot olika varianter från varandra. Det är emellertid svårt att skilja vaccinvirus från vilda virus.

Vaccination mot IB

I dagsläget vaccineras avels- och värphöns i Sverige mot IB. Vi har nu under nästan nio år vaccinerat mot IB i Sverige med vaccin av den traditionella Ma-typen som skyddar mor det IB-virus vi haft länge i Sverige. Trots vaccination har det då och då förekommit störningar i form av produktionssänkning, dåliga skal och följdinfektioner med E. coli-bakterier, i värphönsflockar.

Inträffar störningen tidigt under äggläggningsperioden så når inte alltid hönsen upp full äggproduktion. En annan orsak till störningar i vaccinerade flockar har varit att IB-varianten 4/91 har kommit till Sverige. Ett vaccin mot denna variant har därför introducerats och används nu allmänt.

Vid tecken på IB-smitta i en hönsflock bör vaccinationsrutinerna ses över i första hand eftersom undersökningar på SVA talar för att orsaken till problemen, åtminstone i en del fall, är att vaccinationen inte har fungerat.