Vad är koccidier och koccidios?

Koccidier är encelliga mikroskopiska parasiter (protozooer) (se bild 1) som förökar sig i celler i tarmens slemhinna hos bland annat fåglar, fiskar och däggdjur. Koccidierna är artspecifika, det vill säga de smittar inte mellan olika djurarter. Däremot kan ofta en given djurart, till exempel tamhöns, infekteras av flera olika koccidiearter.

Bild 1. Mikroskopisk bild på koccidier (oocystor) från tarmen hos en slaktkyckling. Foto: Avd. för Parasitologi SVA

Smitta med koccidier kan resultera i sjukdomen koccidios. När koccidiecellerna förökar sig i tarmslemhinnan uppstår vävnadsskador av varierande grad vilket kan leda till uttorkning, försämrat näringsupptag och blodbrist.

Den skadade tarmslemhinnan infekteras dessutom lättare än en frisk slemhinna av andra smittämnen, framförallt bakterier.

Om endast ett litet antal koccidier infekterar ett djur uppstår lindriga tarmskador med inga eller mycket lindriga sjukdomssymptom. Infektion med ett stort antal koccidier kan däremot orsaka allvarliga tarmskador (bild 2-3), grava sjukdomssymptom och död.

Bild 2. Blindtarmskoccidios hos kyckling. Ouppklippta blindtarmar. Blödningar ses som röda prickar genom tarmväggen. Foto: D. Jansson SVA

Omfattningen av tarmskadorna vid en koccidieinfektion beror förutom på antalet koccidier som djuret fått i sig även på bland annat koccidieart, värddjurets ålder och allmänna hälsotillstånd och eventuell immunitet mot parasiten.

Vanlig fjäderfäsjukdom

Koccidios är ett av de mest betydelsefulla sjukdomsproblemen hos fjäderfä. Parasiterna är allmänt förekommande i fåglarnas omgivning och sjukdomen kan ses bland många typer av fjäderfä oavsett djurhållningsform, det vill säga både i hobbybesättningar och hos kommersiellt hållna fjäderfä. Koccidios hos fjäderfä orsakar förutom djurlidande även ekonomiska förluster till följd av sänkt produktion, nedsatt tillväxt och dödsfall.

Bild 3. Blindtarmskoccidios hos kyckling. Uppklippt blindtarm. Blodigt tarminnehåll. Foto: D. Jansson SVA

Parasitens livscykel

Koccidiernas livscykel är komplicerad. Värddjuret smittas genom att via munnen eller näbben få i sig sporulerade oocystor som är parasitens infektionsdugliga form. Väl nere i tarmen invaderar parasiterna tarmslemhinnans celler i olika delar av tarmen beroende på koccidieart.

Koccidierna förökar sig sedan genom en serie delningar och slutligen genom en sexuell förökningsfas. Det tar mellan fyra och sju dagar från det att fågeln fått i sig oocystor tills dess att nya oocystor kommer ut med avföringen. Av en enda oocysta kan det bildas tusentals nya oocystor i värddjurets tarm. Oocystorna utskiljs med träcken.

För att kunna infektera nya fåglar måste oocystorna sedan sporulera, det vill säga genomgå en utvecklingsfas i den omgivande miljön. Detta sker snabbt i gynnsam miljö. Vid till exempel 25-30°C under närvaro av syre och fukt sporulerar oocystorna redan inom ett till tre dygn.

Smittspridning

Nykläckta kycklingar är fria från koccidier. De smittas när de kommer i kontakt med oocystor på golv, inredning eller utrustning. Människor drar lätt in smittan under skorna. Det finns ofta bara några olika koccidiearter på en gård och dessa blir hönsen så småningom immuna mot.

När nya arter introduceras i miljön kan hönsen emellertid insjukna. Detta kan även ske hos vuxna höns, men det är relativt ovanligt. I hobbybesättningar kan inköpta, fullt friska, höns bära på för besättningen nya koccidiearter som smittar de andra hönsen. De nya hönsen kan även smittas av arter som redan finns på gården.

Tåliga i omgivningen

Oocystorna är mycket motståndskraftiga. I djurens omgivning kan de överleva i månader till år. De påverkas inte nämnvärt av de desinfektionsmedel som används i djurstall. Uttorkning, frysning och uppvärmning (över 56°C) medför däremot sämre oocystöverlevnad.

Immunitet

Sjukdomen koccidios drabbar mest unga individer. Fåglar skyddas i viss mån under de första levnadsveckorna genom att kycklingarna får antikroppar av mamman via äggulan. Därefter har de dåligt skydd mot koccidier fram till dess att de hunnit utveckla immunitet.

Immunitet utvecklas successivt under uppväxten genom att fåglarna infekteras av ett litet antal koccidier upprepade gånger. Immunitet mot en koccidieart ger emellertid inte något skydd mot de andra arterna, så en fågel måste träffa på och utveckla motståndskraft mot varje relevant koccidieart.

Hur ställs diagnosen koccidios?

Obduktion Diagnosen koccidios fastställs genom obduktion och mikroskopisk undersökning av prov från tarmslemhinnan.

Parasitprov Genom parasitologisk undersökning kan oocystor påvisas i träckprov. Eftersom koccidier ofta kan påvisas i litet antal i träck även hos friska fåglar är det viktigt att väga samman parasitförekomsten med fågelns ålder och sjukdomssymptom innan diagnosen ställs på detta sätt. Det är också viktigt att komma ihåg att vid akut koccidios kan fågeln insjukna och dö innan den börjat utsöndra oocystor med avföringen

Ströbäddsprov Man kan även analysera ströbäddsprover med avseende på oocystor, men resultatet kan vara svårtolkat.

Behandling

Behandling vid akut koccidios sker med läkemedel via dricksvattnet i tre dygn. Kontakta veterinär för recept.

Vaccination

Tamhöns kan vaccineras mot koccidios via dricksvattnet eller fodret. Den minsta förpackningsstorleken är 1000 doser. Vaccin saknas för övriga fjäderfäarter.

Koccidiostatika

Koccidiostatika ges i fodret till de flesta slaktkycklingar och slaktkalkoner under uppfödningen för att förebyggga koccidios.